Inledning
Vad ska vi göra när omvändelseterapier inte fungerar? Vad gör vi när det slutar i tragedi och att de homosexuella lämnar församlingen? Vad ska vi säga när någon faktiskt är född som homosexuell snarare än att ha valt det? Ska vi modifiera den ursprungliga läran i Guds ord för att inte besvära dem som vill leva i homoäktenskap? Debatten och diskussionen kring homoäktenskap inom kristenheten väcker många frågor. Den viktigaste frågan är: hur kan vi visa verklig bibelförankrad kärlek till dem som har homosexuell läggning?
Vad säger bibeln?
Den som är insatt i ämnet är troligtvis fullt medveten om alla de bibelstycken som fördömer utlevd homosexualitet. Bibeln fördömer all sexualitet som sker utanför äktenskapet mellan en man och en kvinna. Det kallas för äktenskapsbrott och otukt.
Och det är inte hållbart att säga att alla dessa bibelstycken endast ska appliceras på ”tempelprostitution” eller att de inte fördömer homosexuella äktenskap i trohet. Både Paulus och Jesus bygger sin syn på sexualitet och äktenskap på skapelseordningen. Jesus säger: “Har ni inte läst att Skaparen från början gjorde dem till man och kvinna?” (Matt 19:4–6). Det utesluter alla andra former av äktenskap. Att då säga att äktenskap baseras endast på kärleken mellan två individer oavsett kön är som att säga ”love is love”, en tanke som inte är förankrad i bibeln.
Det är bevisligen synd att leva ut homosexualitet och det finns inget som helst stöd för homoäktenskap i bibeln.
Hur är det med dem som är födda homosexuella?
Att människor föds med homosexuella böjelser är en verklighet. Alla väljer inte sin läggning. Men det betyder inte att de som är födda med homosexuella känslor är kallade av Gud att ingå samkönat äktenskap. I stället är den medfödda homosexualiteten en naturlig konsekvens av syndafallet. Om människans natur är förfallen så kommer människor födas med diverse opassande begär. Syndafallet har påverkat hela människan; biologiskt, psykiskt och andligt. Därför är hjärtats begär inte alltid gott. Att följa sina begär för att man är född med dem är ett postmodernt relativistiskt tänk som leder oss bort från Sanningen. Låt oss säga att någon föds med mordiska känslor och vi skulle mena att vi kränker hans identitet genom att förbjuda honom att mörda. Det skulle vara absurt. Vår identitet kommer varken från medfödda eller genererade känslor utan från Jesus, som beskrivs i bibeln.
Den inre varningen
Vi har alla fått ett samvete från Gud, men frågan är lyssnar vi på den? Hör vi varningen i hjärtat? Samvetet är som ett brandlarm, en rökdetektor. Det ska finnas minst en i varje hus. Den varnar och tjuter så fort den upptäcker rök. Den är mycket viktig och kan rädda många liv. Men låt oss säga att en man inte gillar ljudet av larmet och upplever att den larmar på ”fel” tillfälle, så han kopplar ur den. En annan upplever samma men väljer att sätta på sig öronproppar och ignorera ljudet. Och ännu en ignorerar ljudet på grund av rädsla för att störa grannar. Allt detta för att den inte är ”läglig” och bekväm eller för att den ”stör” grannar så riskerar dessa personer sina liv och beter sig som dårar.
Det är så man behöver göra med sitt samvete för att kunna leva ut sin homosexualitet i ro eller kunna säga att homosexuella äktenskap är sanktionerade av Gud. Man måste ignorera Andens varning i hjärtat eller döva sitt samvete kontinuerligt genom sina föreställningar. Det är det Paulus talar om i Romarbrevet 1:21-32 när människor undertrycker sanningen.
Är det kärleksfullt att undanhålla sanningen?
Bibeln visar också att det är möjligt för pånyttfödda människor att tillåta synd eller tro på fel läror. Paulus skriver i sina brev till korintierna om en mans sexuella synd i församlingen. Han levde ihop med sin fars hustru och ingen i församlingen konfronterade honom. Förmodligen av rädsla för att vara otrevliga eller förnärmande. De var alltså toleranta mot mannens syndiga livsstil. Vi kan alltså göra samma genom att ge efter för trycket och erkänna homoäktenskap för att vara till lags och inte orsaka homosexuella människor ”lidande”. Det vi ofta glömmer är att synden till slut leder till ett mycket större lidande i livet efter detta. Låt oss ta en till liknelse. Församlingen kan liknas vid ett sjukhus där läkarna är kristna ledare och lärare. Tänk dig en läkare som vägrar berätta att patienten har en dödlig cancer, för att inte “såra” honom eller oroa honom. Man kallar det kärlek – men det är grymhet. Är vi då omtänksamma och kärleksfulla om vi låter bli att säga sanningen som bibeln lär när det leder till en evighet separerad från Gud?
Låt oss säga att valet står mellan att lida nu eller i evigheten. Vad ska man välja? Självklart är det dårskap att välja bort lidandet i stunden för att sedan få lida för evigt. Vi måste ha evighetsperspektiv när vi undervisar människor. Vi får inte ignorera att de som lever i homosexualitet/otukt/äktenskapsbrott inte kan ärva Guds rike utan har sin del i eldsjön (1 Kor 6:9–10; Upp 21:8). Vi får inte ignorera att en homosexuell livsstil går emot den sunda läran.
Utgå ifrån lagen som Paulus gjorde
Vi behöver återvända till lagen igen. Inte för att bli rättfärdiga genom den utan för att låta den avslöja synden så att vi genuint kan omvända oss och bli renade av Jesu blod. I Första Timoteusbrevet 1:8–11 förklarar Paulus att ”lagen är god om man använder den rätt” och att den är till för, bland annat, ”dem som lever i otukt och homosexualitet”. Att ha lagen som utgångspunkt inför en presentation av evangeliet är både bibliskt och sunt. Motivet ska självklart vara av kärlek, att vilja rädda människors själar och se dem ärva Guds rike. En rätt användning av lagen gör att människor kan bli frälsta på rätt grunder och bära fram omvändelsens frukt. Att bära omvändelsens frukt innebär inte att en människa som är född med en homosexuell läggning blir heterosexuell. Att aldrig känna någon sexuell frestelse är inte ett krav för omvändelse eller evigt liv. Vi blir trots allt inte av med vår köttsliga natur förrän vi dör. Omvändelsens frukt innebär i stället att man förnekar sig själv, tar upp sitt kors och följer Jesus. Fokuset ska alltså vara att följa Jesus, leva i Anden och inte i köttet.
Vad ska vi säga till dem?
Att få en livspartner är inte en garanti utan en gåva som vissa får. Alla är inte kallade in i äktenskap. Men Han förser oss med allt vi behöver för att vandra i vår kallelse. Därför ska man inte jaga efter en livspartner eller för den delen pröva alla sorts omvändelseterapier. Då får romantik och sexualitet för stort fokus i ens liv i stället för Jesus. Den som har blivit född på nytt men har kvar sin homosexuella läggning ska orientera sitt liv kring Jesus och inte kring sin sexualitet. Till dem som har homosexuella känslor ska vi förmana dem med något i denna stil: ”Följ Jesus och inte dina begär. Följ Jesus och inte tidsandan. Låt dig uppfyllas av Guds kärlek och jaga inte efter en annan mans/kvinnas kärlek.”
För om någon menar sig ha behov av en annan människas intima kärlek så har Gud lösningen på det. Bibeln förklarar tydligt att om någon saknar en far eller en mor så kommer Gud att fylla den rollen. Han tar även hand om dem som lider av ensamhet (Psaltaren 68:6–7). Jesus lovar att inte lämna oss faderlösa (Johannesevangeliet 14:18) utan sänder Den Helige Ande och erbjuder djup andlig gemenskap med honom. Han lovar också att vara en make till sitt folk (Hosea 2:16). Han är dessutom ”all trösts Gud” och lovar tröst åt dem som sörjer (2 Kor 1:3–5; Matt 5:4).
Ett annat viktigt exempel är Paulus tagg i köttet som han ville att Gud skulle ta bort. Men Gud svarade honom i stället ”Min nåd är nog för dig, för min kraft fullkomnas i svaghet” (2 Kor 12:9). Vad vi än har för svagheter och problem kommer Gud att förse oss med all nåd och kraft vi behöver om vi överlåter oss till Honom. Därför ska vi vara beroende av Guds nåd och inte kompromissa med Guds ord för att fylla våra behov.
Vi måste komma ihåg att Den Helige Ande kan förvandla även de djupaste begären och ge oss kraft att leva i helgelse. Gud kräver inte det omöjliga utan ger kraft till det Han befaller.
Gud eller en avgud?
Om vi har verkliga behov så har Gud lovat att vara den vi behöver (på Hans sätt); en frälsare, förälder, make, tröstare eller beskyddare. Men på samma gång kan vi inte göra Honom till något Han inte är, exempelvis en tolerant Gud som inte dömer synd. Om vi menar att Gud har överseende med homosexuella äktenskap så gör vi oss en egen gud som passar våra egna lustar och preferenser. Det kallas för avgudadyrkan och är mycket allvarligt.
Därför vädjar jag till dem som har avvikit från den ursprungliga läran att omvända sig. Vörda Gud och anta ett evighetsperspektiv. Stå emot denna tidsanda, lägg bort kompromisser med Guds ord, stå emot fruktan för människor, förneka dig själv och följ Jesus. Kristus dog för alla synder, även denna. Det finns därför full förlåtelse och nytt liv för den som ångrar sig och tror på Honom.
Richard Runegrund 
Lämna en kommentar